Färgglatt

Har just nu en väldans massa pysselinspiration och blev inte mindre sugen när jag såg dessa vaser! Det blir väldigt snyggt att måla glas på insidan. Dessutom känns det hyfsat enkelt och inte särskilt kladdigt. Ja, man vet ju förstås aldrig när jag är i farten...

Bilder: Inredningsbloggen

Hem ljuva hem

Idag åkte jag till Blomsterlandet efter jobbet för att införskaffa lite växter till vardagsrummet. Jag som alltid hyst lite av en avsky för pelargoner, har den senaste tiden börjat tycka att den där blomman är rätt vacker. Och efter att ha sett min sambos kusins fantastiska exempel i sin trädgård i Makedonien, insåg jag att den faktiskt kanske kan passa även i vårt "icke-lantliga" hem. Sagt och gjort, nu tronar ett par rosa arter i våra vardagsrumsfönster.

Även Buddha med sitt lugn har hittat en plats där.

Jag tror att vårt vardagsrum kan vara jordens långsammaste projekt, men jag är så ofantligt glad för att det har fått ta lite tid. Alla de saker som står i det rummet är valda med omsorg och kärlek. Inte en enda pryl är något som vi bara tycker är "helt okej". Det är uteslutande saker och möbler som vi har fallit för till hundra procent som förtjänar sin plats där. För mig är det viktigt att inredning blir personligt, och trots att det är så inne att vara "egen" tycker jag inte att man hittar särskilt många reportage i inredningsmagasin som är just personliga. Det känns som att människor i största allmänhet föredrar ett köpt koncept. Har man lantstilen har man den tapeten, den lampan och Kitchen Aid i den färgen, gillar man femtiotal har man den pinnstolen från den designern och det mönstret på gardinen, osv.

Jag känner en rad personer, vars hem inspirerar mig, inte för att deras stil är som min, utan för att de inreder sitt hem med kärlek. Kärlek till saker, platser, epoker och dofter som de själva har minnen till och är fästa vid. Där man verkligen märker att personen som bor där, älskar varenda pryl och kan förklara hur det kom sig att den hamnat där den är. Som Buddha på bilden här ovanför till exempel. Den är kärlek för mig och får mig att känna lugn. Precis den harmoni som man vill känna i sitt hem.

Bordsprojekt

Vi har länge tittat efter ett soffbord till vardagsrummet. För ett tag sedan fick jag syn på detta bordet i en tidning och blev genast såld på idén. Självklart antog jag att man tillverkat bordet på egen hand - konstruktionen är simpel och materialen billiga - så döm om min förvåning när jag ser att bordet kostar 5700 kr. Det här är ju superenkelt att göra själv! Så för en liten stund sedan kom en väldigt snäll kakelsättare på mitt jobb förbi med en pall jag valde ut på jobbet igår. Nu ska här göras bord!

Konstruktionen på översta bilden med glasskiva är den vi ska satsa på. Vi tänker inte måla pallen, men det är ju inte försent att göra det vid ett senare tillfälle om vi ångrar oss. Som ni ser kan man även göra en sittpuff av pallen.

Bilder: Trolldesign

Mönstrat

Lusten att fixa i huset är just nu stor! Och till och med de tråkiga sakerna får jag gjort. Åkte och hämtade häcksaxen hos svärföräldrarna idag, och tänkte klippt till häcken ikväll, men så kom regnet så det får jag skjuta upp till en annan dag. Åkte i stället och undersökte lite saker till ett projekt jag har börjat på. Tänkte berätta mer om detta i nästa inlägg.

Fyndade lite kuddar till soffan i vardagsrummet och några ljuslyktor. Har även lite idéer på andra kuddfodral, men jag måste laga symaskinen först. Sen åkte jag och köpte mer akrylfärg och en kvadratmeterstor målarduk på ram som jag med millimeters marginal fick in i bilen. Jag dog vid tanken på att behöva gå tillbaka in i affären och säga: "Ursäkta, men jag måste lämna tillbaka den här för den får inte plats i min bil". Ibland glömmer jag hur liten en Mini är. Så jag trixade och fixade och tillslut kom den plats. Resultatet blev att jag satt uppkörd i vindrutan och studsade fram som en känguru med bilen, eftersom det var typ omöjligt att koppla mjukt när man satt en centimeter från ratten.

Kuddar Hemtex

Mer än nöjd med livet

Det var mer än en person som medlidande tittade på mig, när jag svarade att jag redan haft semester, under mina två första arbetsdagar förra veckan. Jag sa åt dem att sluta med den där minen genast, för mig går det verkligen ingen nöd på! Jag har haft en fantastisk semester och känner mig utvilad och redo att börja vardagslivet igen. Tillslut blir man faktist rätt trött på att äta mat ute, sova i hotellsängar och inte ha några rutiner. Nu får hösten gärna komma!

Jag längtar efter att börja inreda klart vardagsrummet, gå på spinningpass och kura i bastun efteråt, tända ljus, köpa höstkläder, börja projektet i källaren, laga matlådor och allt annat som hör vardagslivet till. Idag har jag haft massor av energi och en riktig skaparlust! Dessvärre fick jag använda den till tråkigare och mer nödvändiga saker. Som att röja i källaren, åka till återvinningsstationen, storstäda badrummet, dammsuga ur skåp och torka golv, men till och med det kändes roligt! Baka bullar och bjuda grannarna på dessa hann vi också med. Åkte ner och köpte en hög med tidningar för en stund sedan - både inredning och mode - och ska nu sätta tänderna i dessa innan ögonen faller ner. I morgon är det dags att jobba igen. Ha en underbar söndagkväll!

Makedonien - DEL 1

Innan semestern köpte vi äntligen en ny kamera, vilket jag är otroligt glad över. Under semestern knäppte vi lite drygt tusen bilder, och det känns fint att ha dessa minnen väl dokumenterade.

Ofta tycker jag att resor är svåra att ta in när man befinner sig på den där annorlunda platsen, långt hemifrån. Det var först när vi kom hem från vår Karibien-resa, som jag verkligen förstod det vackra. Ja, man förstår ju det när man är där också, men alla vyer blir liksom "vardagsmat" när man befinner sig i det. Jag har delat upp bilderna från semestern i kategorier - de som är tagna på vägen ner till Makedonien, de som är tagna där och de som vi tog på hemvägen. Bilderna från Makedonien är ändå de som väcker mest känslor. Vi fick se så mycket, det spartanska vardagslivet, människorna på landsbygden, som är så långt ifrån det liv vi lever här. Och det är svårt att förstå att mina svärföräldrar är födda där. I stenhus som idag är igenväxta eller rivna, mitt ute i ingenstans. Vilka hade de varit om de inte kommit till Sverige? Vem hade min man varit om han hade fötts där? Det var lätt att börja fundera när man fick uppleva allt det där.

Bilderna här nedan är från de första dagarna i Bitola, staden där mina svärföräldrar har hus, och dit de flyttade vid 11 års ålder. Där bodde de fram till de var i 20-årsåldern och sedan åkte de till Sverige för att arbeta och här blev de alltså kvar. Vilket jag är oändligt tacksam för! Jag ska visa mer bilder en annan dag.

Magiska Montenegro

Budva var verkligen magiskt. En plats jag hoppas att vi återvänder till.

Ombytlighet

Det är konstigt det här med bloggen. Att jag stundtals inte känner någon vilja alls att skriva, lägga upp bilder och uppdatera. Fast ändå finns det liksom en lust där. Meningar som formuleras i huvudet, som gjorda för att sättas på pränt. Upplevelser som man vill dela med sig av, där orden blir för många för att få plats i en statusrad på Facebook. Och också lite för privata för att dela med sig av där. Bloggen är en öppen sajt, men det är ju bara en liten skara som har ett intresse att komma hit, som bemödar sig att skriva in adressen i sökfältet och kika in. Och som den senaste tiden konstaterat att inget skrivs. Kanske tar det ett bra tag innan någon ens upptäcker att det har skrivits något här igen?

Nej, jag konstaterar att jag är en kreativ själ. En kreativ bergochdalbane-själ skulle man kunna säga. Där lusten att skapa går upp och ner. Jag har alltid önskat att jag kunde bli lite mer "jämn" som människa. Att alla mina sidor inte skulle vara så ombytliga. Men kanske är det dags att inse att det är något positivt? Att det är meningen att ha tråkigt och känna sig oinspirerad i perioder? Att man stundtals får massor gjort, och ibland ingenting alls? Förmodligen.

Idag är sista dagen på min semester. I morgon klockan 7.45 ska jag infinna mig på jobbet. Det känns konstigt. Det är så längesedan jag var där. Eftersom jag började relativt nyligen på mitt jobb, är jag nästan lite orolig att jag ska ha glömt bort saker. Tänk om jag inte minns hur man bryter en färgburk, räknar ut kvadratmeter eller hur man kopplar ett samtal på telefonen? Jag har inte ägnat en tanke åt det här förrän idag. Kan man tolka det som ett tecken på avslappning under semestern måntro?

Semestern ja. Den ska jag absolut berätta mer om och visa bilder från. När det blir är ju dumt att lova, men det kommer dyka upp här en dag. Hoppas att ni alla har en underbar sommar!