Jag vallade mig runt på en kort liten tur runt kvarteret i eftermiddagssolen idag. Och jag inser hur otroligt lycklig jag blir av natur och rörelse i kombination. Jag skulle inte kunna leva utan motion ute i naturen!
Nästa steg tankarna för mig till är det här med träning. Mitt liv har alltid bestått av träning, så länge jag kan minnas och jag mår så fantastiskt bra av det. Men nu kommer livet att förändras och det kommer inte vara möjligt, och är inte heller meningen, att mina intressen ska vara prioritet nummer ett.
Jag har tränat under större delen av graviditeten och det är bara en dryg vecka sedan jag körde mitt sista yogapass. Spinning höll jag på med till i början av november, men slutade när jag kände att jag inte kunde fokusera på själva träningen, utan ägnade mer energi åt hur jag skulle kunna sitta utan att det kändes besvärligt. Idag är det kanske inte så kontroversiellt att träna när man är gravid, men jag är glad att jag gjorde det för min skull, och att jag slutade när det inte kändes bra. För jag har också märkt att det nästan kan ligga lite prestige i att träna så länge som möjligt under graviditeten.
Men det känns ändå ovant och jobbigt, att jag inte kan få svettas och ta ut mig, som jag annars brukar. Även fast jag vet att det här är för en begränsad tid, har jag på sista tiden uttryckt en stor längtan efter träningen. En del tycker inte att det är konstigt alls, men jag märker att somliga tycker att jag är egoistisk när jag säger så, att man inte hinner träna när man har ett litet barn och att jag istället borde fokusera på att bli förälder. Och självklart är det mitt stora fokus!
Men. Jag önskar att jag kunde förmedla den enorma känsla av eufori, samt fysiskt och mentalt välbefinannde som jag känner under och efter ett träningspass. Träning handlar inte bara om att svettas och ta ut sig, utan även om att ge sitt sinne en tillfredsställese. En chans för hjärnan att mentalt återhämta sig och få tid att bara vara. Jag är helt övertygad om att jag kommer vara en mycket bättre förälder om jag får fortsätta med det även när barnet är här. Den stora skillnaden är att jag inte kan göra det fem dagar i veckan, utan kanske får nöja mig med två.
Foto: Maria Ingemarson
