Härlig känsla

Inspiration, inspiration, inspiration! Åh så längesedan det var jag kände det där ruset av lycka! Det som infinner sig då man hittar inspiration vart man än vänder sin blick. Jag är inne i en sådan period nu... Idag har jag inte bara varit på första passet på ashtangayogan jag ska gå på i höst (wow säger jag!), utan också varit och klippt mig hos duktiga Linda. Hennes salong är en underbar oas och jag har fått förmånen att vara med och inreda en l i t e n del av den, då hon köpte sina tapeter av mig. Trist att jag inte fotade litegrann hos henne, för där pratar vi om ett härligt ställe. Jag lovar att göra det nästa gång jag besöker henne. Och jag lovar mig själv att måla ännu fler tavlor efter att jag besökt henne. Hennes egna tavlor är fantastiska och jag blev verkligen taggad att fortsätta måleriet (som jag faktiskt ägnat mig en del åt i sommar). Jag har ett par vänner i min omgivning som väntar på egna exemplar dessutom...

Jag konstaterar helt klart att jag dras till peace-märken... Och i vanlig ordning svartvitt. I en kombination av färg, naturligtvis. Jag kan ju aldrig vara utan alla vackra färger, som ökar vårt välbefinnande flera gånger om. För ni vet väl att det är så? Att våra energier höjs och blir starkare när vi omger oss av färger? Jag satt på en uteservering idag, på trästolar, och filosoferade. Helt vanliga väderslitna trästolar med en ram i stål. Ni vet säkert vad jag menar. Ett annat parti av uteserveringen hade färgglada möbler i orange, rosa, gult och limegrönt. Jag tittade på våra stolar och sedan på deras. Sedan föreställde jag mig hela uteserveringen med enbart de trista trästolarna och tittade sedan åter på de färgglada möblerna. Och jösses så mycket bättre det kändes i kroppen med lite färg!

Det var ett litet sidospår om färg... I lillens rum planerar jag att göra en tavla digitalt, med texten till den sång jag skrev till honom och sjöng på hans dop. Ett fint minne att ha det minnet nedskrivet och ständigt närvarande, och dessutom ord som är lika sanna och viktiga varje dag i hans liv. Tänkte visa er lite bilder från hans rum framöver! Tills dess får ni hålla tillgodo med den här.

Bilder: Weekday Carnival

Fint i sängen

Ellos bäddkollektion får mig att genast vilja kasta ut gamla slitna lakan och köpa nytt. Riktigt snygga print. Men stylistbäddade sängar med femtio kuddar och fyra täcken ser ju också alltid lite mysigare ut än ens egna säng. Annars är jag på jakt efter ett färgglatt överkast som inte kostar skjortan. Gärna knallrosa. Ikea i all ära, men när det kommer till överkast så har de inte något vidare utbud.

Bilder: Ellos

Färger i mitt hjärta

Vårt vardagsrum är för kalt. Vi har inga gardiner, då vi inte vill ha några, och vår stora orange ryamatta har vi tyvärr fått plocka bort. För en vecka sedan när jag skulle städa, märkte jag att den färgar av sig på vårt trägolv när det blir blött på den. Och eftersom jag (trots att min mamma inte tror det), inte bara är en person som bryr mig om det visuella, utan även det praktiska, så valde vi att ta bort den. Att tro att det inte kommer sölas på mattan några år framöver, vore bara dumt. Dessutom "lôar" den mycket, som man brukar säga på boråsdialekt. Jag har hittat orange strån i lillens avverkade blöjor både en och två gånger...

Så nu behöver vi mer textil och mer färg! Jag är nu helt insnöad på turkos! Det är en fin färg, men har inte tillhört mina favoriter innan. Ni vet sådär så att man känner sig förälskad, så har jag aldrig känt med turkos förut. Men något har hänt. Efter att ha blivit inspirerad av bla två kompisar som skapat i sina hem med kulören, och när jag insett hur extremt bra färgen passar ihop med vår andra favorit orange, är jag nu inriktad på att hitta på nåt kul med dessa. Jag frågade min man om han tyckte att vi skulle måla om vårt soffbord turkos. Jag fick tvärnej... Så jag får klura på detta. Men håll med, visst är det två härliga färger ihop?

Härliga tapeter

Äntligen är vi tillbaka i rutinerna igen! Eller ja, vi åker på en veckas semester på fredag, men den här veckan känns det att allmänheten är tillbaka i vanliga spår. Mammagrupper, babysim, yogakurs och fullt höstschema på gymet. Och jag älskar det! Det har varit en lite långsam period, ska jag erkänna, då min sambo hade tidig semester och alla ens vänner och bekanta har haft semester på sitt håll med sina familjer. Men nu ska vi också få njuta en vecka tillsammans och sedan är det höst på riktigt.

Jag har saknat bloggen så oerhört, och hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det ska kunnna bli lite kontinutet igen. Den tionde september börjar jag jobba en dag i veckan och ska göra så fram till jul. Jag kan nog inte förklara vilken lycka det är. Känns som en vinstlott för både mig, lillen och min sambo, som ska vara hemma med honom. Jag har försökt hålla mig lite uppdaterad och Mr Perswall bara fortsätter att spruta ut härliga digitaltapeter. Det här tyckte jag var riktigt coolt.

Dessutom kan man själv bestämma koden. Jag vet att fotona är tagna i det fantastiska Toarpsdals missionshus, som ligger ett stenkast från byn jag är uppväxt i, och som mer eller mindre blivit ett rikskänt hem, efter att ha varit med i flera inredningsmagasin.

Det jag gillar allra mest med tapeterna från Mr P är att man kan anpassa storlek helt och hållet. Ska man exempelvis ha en tapet över diskbänken kan jag verkligen rekommendera att välja dem. Det blir lite spill och mycket mönster, helt och hållet anpassat efter en långsmal yta. För mer tapetinspiration, besök Mr Perswalls hemsida och se hur tapeten blir i dina mått.

Jag kan också varmt rekommendera ett besök på Jenny's blogg Hemtrender. Jenny arbetar på Mr Perswall och är även en gammal dagiskompis till mig!

Avklädd

Det fina Hanna-tyget som vi haft på lampskärmen älskar vi! Men av nån anledning, har vi aldrig tyckt att det känts helt hundra i vårt vardagsrum. Så vi tog bort det och helt plötsligt, kändes det mycket bättre. Nu står vår loppisfyndade lampa, som lite kompensation, bredvid den fina affischen från Werning, som vi äntligen ramat in.

Foto: Maria Ingemarson

Den som spar han har...?

För några år sedan köpte vi ett gäng nya tallrikar från Ikea (visst låter det här som en otroligt spännande och nytänkande inledning på ett inlägg?), och jag råkade säga högt inför min svärmor att vi kunde slänga de där trista vita tallrikarna som min sambo hade i sin ägo sedan tidigare. Jag blev då brutalt utbuad av svärmor, som upplyste om att tallrikarna minsann var Arabia (det var tydligen bra skit, och det hade jag ingen aning om då), och tallrikarna fick stanna kvar.

På sistone har vi börjat diskutera vårt porslin och är sugna på att köpa något nytt, och mer hållbart än Ikea, vars slitna tallrikar sjunger på sista versen. Helt enkelt börja samla, sådär som många gjorde som barn, på en ny serie som vi båda gillar. Vi har letat och letat, men inte hittat något som vi känner passar oss. Därför blir jag lite överraskad när jag läser på Hemtrender att Jenny önskar sig just denna benvita serie från Arabia, som jag så många gånger spottat och fräst över. Är det kanske så att jag har nästa stora must-have-porslin i mina köksskåp? Men den dagen kaffekopparna i samma serie, som vi också äger, blir populära igen...den får jag nog vänta på tror jag?

Bilder: Royaldesign.se

Utemålning

Ikväll har jag stått ute i den härliga juniluften och målat. I höstas putsade vi bottenvåningen av utbyggnaden. Putsen ska härda i 3-4 månader innan målning, och eftersom februari inte bjuder på särskilt gynnsamma målningsförhållanden, så har detta varit ett planerat sommarprojekt. Nu har jag målat första strykningen och det ser bra ut. Grått är en otroligt lurig kulör, eftersom den mörknar mycket och ser olika ut beroende på ljuset. Vi har valt en grå kulör som ligger mittemellan den ljusa vi har på träfasaden och den mörka som vindskivor, dörrar och fönster är målade i.

Glasklart

Idag blev det en tripp till Ikea. En del nyttigheter, så som mörkläggningsgardiner, stod på inköpslistan. Men som vanligt när man besöker varuhuset, bjuds man på inspiration som oftast genererar i spontana inköp. På glas- och porslinsavdelningen sprang vi på de här glasen. Ska föreställa kristallglas och förmodligen för att de blir ett härligt och gammaldags avbrott mot vår övriga stil, så har jag på sista tiden fattat tycke för denna typ av glas.

Smolk i bägaren var dock att jag i all hast missade att ställa ner den större modellen i vagnen. Den tänkte jag använda som vas, så fint det kommer bli med blommor i den! Om jag fått med den hem, förstås... De andra glasen blir dricksglas och även de vaser, då jag tycker att det är fint att bara lägga en liten kvist, något grönt från trädgården, eller blomman på tulpanerna som jag brukar knipsa av när bladen vissnat. Ett bra tips för att få njuta av levande blomster, så länge det bara går.

Reflektioner

Det finns de som saknar mina inlägg. Jag är tacksam och glad för det! Och ja, nu saknar jag dem också. Vardagen har börjat infinna sig, och jag hittar tid för avkoppling och kreativitet. Det är mycket som har hänt sedan min kärlek och jag fick vårt fina lilla barn. Och jag funderar mycket på det här med att vara lycklig. Om att verkligen vara det. Jag är lycklig. Otroligt lycklig! Men inte alltid. Ibland är det rätt skit och pannkaka, helt enkelt. För mig är den sanna lyckan den då man faktiskt kan tala om, både för sig själv och andra, när tillvaron faktiskt INTE är så himla underbar. Så att lyckan liksom blir sann och ärlig och underbar när den infinner sig. Jag beundrar den som kan utbrista att livet, relationerna, ekonomin eller självkänslan faktiskt är på botten ibland, mitt i allt det där rosenskimrande.

Såhär är det vänner - ingen annan än du skapar lyckan i ditt liv. Tiden sen vi fick barn har varit den absolut jobbigaste i mitt liv. Fysiskt och mentalt. Känslomässigt, både gentemot andra och mig själv. Men mest av allt har det varit de bästa och mest otroliga fem månaderna någonsin. Att ha barn med sin kärlek är tufft men också det mest storslagna man kan dela med människa. Jag är så evighetstacksam för att jag får tjafsa om bajsblöjor, "mössa-eller-inte" och tusen andra saker man kan välja bråka om när man ska ta hand om ett barn. Det är nämligen värt det med tanke på all kärlek man känner inför sin älskade och detta makalösa mirakel, som är hälften honom och hälften mig. Men jag har fått tänka mig noga för, så att lyckan inte överskuggas av tjafset... Varje dag är en lärdom. Och vet ni, jag är stolt över min karl och mig. Vi tjafsar inte alls lika mycket längre och jag låter honom göra som han vill med bebis. Så att de hittar sin grej. Det är nog mitt mesta tips till alla mammor där ute. Släpp in din man! Och fundera över hur viktigt det är att du påpekar och lägger dig i varenda liten sak som har med barnet att göra. Jag försöker tänka på detta och även om jag inte alltid lyckas så hoppas jag att jag får min kille att känna att jag litar till hundra procent på att han är en minst lika bra förälder som jag. För det är han. Världens bästa pappa till vår kille. Jag måste tala om det för honom igen, nu genast! Kram till er <3

Lampgodis

Åhléns färgstarka reklam med Elsa och Helene Billgren gör mig på gott humör! Min lillasyster sa såhär: "Mia, varje gång jag ser den reklamen så tänker jag på dig och din sambo". Och hon har ju rätt, vi älskar glada färger när det kommer till inredning.

Var inne och kikade lite i sortimentet på deras hemsida och en lampgalning som jag faller pladask för den här underbart lekfulla skapelsen, som skulle passa perfekt i ett barnrum. Finns på Åhléns för sex hundralappar.

Bild: Åhléns

Tillbaka

Hej på er! Vad bloggpausen beror på, gissar jag att de flesta redan förstått. Idag har det gått tre veckor sedan vår son kom till världen, och jag kan lova er att det sista jag prioriterat sedan dess, har varit att blogga. Jag har snarare ibland förundrats över de kvinnor som lyckas hålla igång bloggandet, under de första intensiva veckorna efter att barn kommit till världen. Det vore lögn att säga att vi är vana föräldrar nu, men vi har fått lite rutiner och börjar lära känna vår kille mer och mer. Det är fascinerande hur mycket man kan lära sig på bara ett dygn!

Vi har varit bortskämda med att ständigt ha färska blommor, och eftersom det är tulpantider, så har det mestadels varit det i våra vaser. En tulpanälskare som jag är inte olycklig över detta, det är så otroligt uppiggande och vackert med denna glada blomma i ett rum!

Bild: Daily Dream Decor

Tre tankar en tisdag

1. Man kan göra många kul varianter på Karin Mannerståls bordsben. Här har de gjort en tvåfärgad variant. Ser också att våra köksstolar från Ikea dyker upp på allt fler ställen. Men sen är de ju hemskt snygga också. :)

2. Rottingstolarna dyker upp igen! Det ska bli spännande att se om det snart dyker upp någon nyproduktion som blir populär. Jag väntar fortfarande på varianter i glada färger!

3. Tavelvägg är onekligen otroligt snyggt, och särskilt på en vägg vid en trappa. Det skapar en känsla av rymd och höjd. Vårt räcke påminner om detta, fast vi har stående pinnar och jag är säker på att det skulle bli enormt snyggt med en tavelvägg i trappen. Men den stora nackdelen som får mig att ständigt tveka - hålen i väggen. Den dagen man inte vill ha tavelväggen längre, så har man en ruskigt ful vägg som måste åtgärdas.

Bilder: Desire to inspire

Sysselsättning

Dagarna går sakta framåt, och jag sysselsätter mig med lite av varje. Just nu virkar jag en mössa. Jag repade upp den fyra gånger innan jag fick ordning på det, men nu tror jag att det blir bra.

En tanke om motion

Jag vallade mig runt på en kort liten tur runt kvarteret i eftermiddagssolen idag. Och jag inser hur otroligt lycklig jag blir av natur och rörelse i kombination. Jag skulle inte kunna leva utan motion ute i naturen!

Nästa steg tankarna för mig till är det här med träning. Mitt liv har alltid bestått av träning, så länge jag kan minnas och jag mår så fantastiskt bra av det. Men nu kommer livet att förändras och det kommer inte vara möjligt, och är inte heller meningen, att mina intressen ska vara prioritet nummer ett.

Jag har tränat under större delen av graviditeten och det är bara en dryg vecka sedan jag körde mitt sista yogapass. Spinning höll jag på med till i början av november, men slutade när jag kände att jag inte kunde fokusera på själva träningen, utan ägnade mer energi åt hur jag skulle kunna sitta utan att det kändes besvärligt. Idag är det kanske inte så kontroversiellt att träna när man är gravid, men jag är glad att jag gjorde det för min skull, och att jag slutade när det inte kändes bra. För jag har också märkt att det nästan kan ligga lite prestige i att träna så länge som möjligt under graviditeten.

Men det känns ändå ovant och jobbigt, att jag inte kan få svettas och ta ut mig, som jag annars brukar. Även fast jag vet att det här är för en begränsad tid, har jag på sista tiden uttryckt en stor längtan efter träningen. En del tycker inte att det är konstigt alls, men jag märker att somliga tycker att jag är egoistisk när jag säger så, att man inte hinner träna när man har ett litet barn och att jag istället borde fokusera på att bli förälder. Och självklart är det mitt stora fokus!

Men. Jag önskar att jag kunde förmedla den enorma känsla av eufori, samt fysiskt och mentalt välbefinannde som jag känner under och efter ett träningspass. Träning handlar inte bara om att svettas och ta ut sig, utan även om att ge sitt sinne en tillfredsställese. En chans för hjärnan att mentalt återhämta sig och få tid att bara vara. Jag är helt övertygad om att jag kommer vara en mycket bättre förälder om jag får fortsätta med det även när barnet är här. Den stora skillnaden är att jag inte kan göra det fem dagar i veckan, utan kanske får nöja mig med två.

Foto: Maria Ingemarson

Vår i luften

Efter två väldigt långa och kalla vintrar, ska jag erkänna att jag var lite bekymrad inför den här vintern. Jag älskar snön och tycker att den är mysig, trots den vidriga morgonprocessen som uppstår när jag med andan i halsen och alltid några minuter sen, kommer ut till bilen och inser att den är totalt insnöad och pansarfrusen. Ja, trots detta faktum så gillar jag snön. Ljuset som den ger och tystnaden och lugnet som den inbringar.

Men åter till det faktum att jag var bekymrad. Jo, jag var alltså lite orolig för att det inte skulle bli en såndär gnistrande vit period även denna gång, och sörjde det liksom nästan lite i förhand. Med facit i hand kan vi konstatera att det blev precis som jag fruktat. Men vet ni, det känns rätt bra ändå! Idag skiner solen och igår var jag ute med kameran och kände faktiskt vårkänslor! Att se hur isen smälter och små, små knoppar som kämpar på för att ta sig upp, är minst lika lyckobringande som att springa en joggingtur i solsken på en bottenfrusen sjö.

Foto: Maria Ingemarson

De gör det igen

Ja, inte kan ni väl säga emot mig? Mr Perswall är grymma på att göra coola digitaltapeter. Här är den senaste kollektionen, Fashion. Så otroligt många snygga mönster. Här är mina favoriter.

Bilder: Mr Perswall

Tacksamhet

Om det är någon blomma som jag alltid skulle vilja ha färska exemplar av på bordet, så är det tulpaner. Igår var det Tulpanens dag och mina snälla föräldrar som var på besök, hade med sig en bukett till oss. Det låter kanske fånigt, men jag blir verkligen på lite extra gott humör varje gång jag ser dem i vasen på köksbordet. Vackra blommor gör mig glad!

Igår var jag verkligen bortskämd kan jag säga! Inte nog med att mina föräldrar hade med sig blommor - mamma hjälpte mig att putsa alla fönster och pappa gjorde söndagsstek med sås och potatis. På kvällen kom grannen helt oväntat med ett presentkort på massage, så i morgon ska jag få en timmas skön gravidmassage. Jag har varit på det en gång innan och det var verkligen helt fantastiskt! Man kan ju också hoppas att det innebär att jag slappnar av och att det kanske får fart på bebisen?

Foto: Maria Ingemarson, vasen är ett loppisköp från i somras.

Grönt på armen

Igår var vi ute på loppisrunda och det blev en del fynd. Efter rundan tog vi en sväng i Knalleland och jag fick det här jättefina armbandet av min Bundis.

Foto: Maria Ingemarson, armband från Pieces