Varje år vid den här tiden, går jullediga upp extra tidigt på morgonen, för att åka till affärerna. Jag vet inte hur det är i din stad, men i den stad jag bor, är folk hysteriska när det kommer till mellandagsrea. Så fort de ser ordet, i kombination med gula prislappar, är kaoset och hysterin ett faktum. I år har jag försökt se spektaklet från olika vinklar, trots att jag jobbar i kaoset.
När man arbetar i detaljhandeln, ser alla dessa människor, som faktiskt beter sig som djur snarare än människor, är det omöjligt att känna förståelse för dessa. Hur människor nedlåter sig att fråga om ännu mer rabatt på en vara som redan är nedsänkt till den prisnivå att man som butik i princip redan ger bort varan, utan någon som helst förtjänst. Anledningen till att butiker rear, är för att det i långa loppet kostar mer att ha en vara i lager, än att sälja ut den i butiken. Men då självklart inte till vilket pris som helst.
När man arbetar här, kan man heller inte göra annat än känna agg för de människor som totalt respektlöst river runt i en jeanshög som man febrilt står och försöker få ordning på, trots att man upprepade gånger, totalignorerad, säger att man hellre hjälper personen att ta fram rätt storlek.
Man kan inte heller göra annat än bli riktigt förbannad, på människor som lämnar kläder av den volym att det skulle räcka till en hel afrikansk by, i provrummet. Visst, man kan vara varm och svettig, men nästa gång; ta med högen ut till oss i personalen. Det är faktiskt att föredra! Man blir minst lika arg på de som tappar kläder på golvet och inte visar minsta tillstymmelse till anstränging att plocka upp dessa igen.
Kort sagt blir man förbannad på alla de människor, som tror att det är legitimt att bete sig precis (ursäkta språket) hur fan som helst när det är rea.
Men, som i alla texter av detta slag, finns det ett men. Jag lever ju på dessa. Om dessa människor inte finns, så finns inte vår affär, vår lön och överlevnad. Även fast rean inte ger oss lika mycket förtjänst, så är den en extremt viktig del av driften i butiken. Men jag tycker det är tragiskt, när människor beter sig som djur, när människor inte visar respekt. Jag tycker också det är tragiskt, att man på 2000-talet drar fram sitt American Express, för att betala en tröja som kostar 100 kronor på rean. Och när kunden får svaret att vi inte tar det kortet, drar fram nästa kreditkort i någon form av alla de Mastercard som erbjuds konsumenterna såhär i juletid.
Är detta resultatet av vårt högkonsumerande, materiallistiska samhälle? Är det så extremt viktigt att ha nya saker, och dessutom billigt? När du väl kommer hem, var det egentligen så viktigt att slåss för den där kjolen i rätt färg och storlek, 200 kronor billigare än vanligt? Hade du aldrig kunnat leva utan den? Jag hade hellre sett att vi skänkte de pengar vi lägger på rean, till människor som behöver dem bättre. Men samtidigt står jag inför ett svårt dilemma.
Kära vänner och läsare, jag gillar inte dubbelmoral, men jag inser att jag i mitt liv hamnat i en situation där det är svårt att undvika. För som tidigare sagt, dessa människor är nödvändiga för min, butikernas och handelns överlevnad. Men jag väljer att tala om det och stå för det. Må nästa års rea bli minst lika intensiv, men med ett gnutta mer respekt och mänsklighet.
Igår var tidningen i butiken och ställde lite frågor till mig om rean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar