Jag som alltid tyckt att matlagning är ett nödvändigt ont, börjar faktiskt tycka att det är lite kul. Men det kräver vissa förutsättningar:
- att jag har tid och inte behöver stressa
- att jag inte är hungrig
- att Berra (allra helst) inte är hemma, (men om det inte går) att Berra åtminstone lämnar mig ifred i köket. Han ska alltid lägga sig i och övervaka och då blir jag pissed off.
Nu har jag i alla fall dammsugit, diskat och svängt ihop dessa två pajer. En med kantareller, kalkon, färsk spenat och ädelost, den andra (som fortfarande står i ugnen) med kvisttomater, färsk timjan, äggstanning och massor av smarrig getost. Den första är på vetemjöl och den sistnämnda har jag hälften dinkelmjöl/vetemjöl.
Väntar på Berra, sen drar vi in till stan och tränar en sväng - tror jag springer en runda i det vackra i stället för gymet - efter det väntar de smarriga pajerna. So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar