29.6.12

Den som spar han har...?

För några år sedan köpte vi ett gäng nya tallrikar från Ikea (visst låter det här som en otroligt spännande och nytänkande inledning på ett inlägg?), och jag råkade säga högt inför min svärmor att vi kunde slänga de där trista vita tallrikarna som min sambo hade i sin ägo sedan tidigare. Jag blev då brutalt utbuad av svärmor, som upplyste om att tallrikarna minsann var Arabia (det var tydligen bra skit, och det hade jag ingen aning om då), och tallrikarna fick stanna kvar.

På sistone har vi börjat diskutera vårt porslin och är sugna på att köpa något nytt, och mer hållbart än Ikea, vars slitna tallrikar sjunger på sista versen. Helt enkelt börja samla, sådär som många gjorde som barn, på en ny serie som vi båda gillar. Vi har letat och letat, men inte hittat något som vi känner passar oss. Därför blir jag lite överraskad när jag läser på Hemtrender att Jenny önskar sig just denna benvita serie från Arabia, som jag så många gånger spottat och fräst över. Är det kanske så att jag har nästa stora must-have-porslin i mina köksskåp? Men den dagen kaffekopparna i samma serie, som vi också äger, blir populära igen...den får jag nog vänta på tror jag?


Bilder: Royaldesign.se

28.6.12

Utemålning

Ikväll har jag stått ute i den härliga juniluften och målat. I höstas putsade vi bottenvåningen av utbyggnaden. Putsen ska härda i 3-4 månader innan målning, och eftersom februari inte bjuder på särskilt gynnsamma målningsförhållanden, så har detta varit ett planerat sommarprojekt. Nu har jag målat första strykningen och det ser bra ut. Grått är en otroligt lurig kulör, eftersom den mörknar mycket och ser olika ut beroende på ljuset. Vi har valt en grå kulör som ligger mittemellan den ljusa vi har på träfasaden och den mörka som vindskivor, dörrar och fönster är målade i.

27.6.12

Glasklart

Idag blev det en tripp till Ikea. En del nyttigheter, så som mörkläggningsgardiner, stod på inköpslistan. Men som vanligt när man besöker varuhuset, bjuds man på inspiration som oftast genererar i spontana inköp. På glas- och porslinsavdelningen sprang vi på de här glasen. Ska föreställa kristallglas och förmodligen för att de blir ett härligt och gammaldags avbrott mot vår övriga stil, så har jag på sista tiden fattat tycke för denna typ av glas.
Smolk i bägaren var dock att jag i all hast missade att ställa ner den större modellen i vagnen. Den tänkte jag använda som vas, så fint det kommer bli med blommor i den! Om jag fått med den hem, förstås... De andra glasen blir dricksglas och även de vaser, då jag tycker att det är fint att bara lägga en liten kvist, något grönt från trädgården, eller blomman på tulpanerna som jag brukar knipsa av när bladen vissnat. Ett bra tips för att få njuta av levande blomster, så länge det bara går.

24.6.12

Reflektioner

Det finns de som saknar mina inlägg. Jag är tacksam och glad för det! Och ja, nu saknar jag dem också. Vardagen har börjat infinna sig, och jag hittar tid för avkoppling och kreativitet. Det är mycket som har hänt sedan min kärlek och jag fick vårt fina lilla barn. Och jag funderar mycket på det här med att vara lycklig. Om att verkligen vara det. Jag är lycklig. Otroligt lycklig! Men inte alltid. Ibland är det rätt skit och pannkaka, helt enkelt. För mig är den sanna lyckan den då man faktiskt kan tala om, både för sig själv och andra, när tillvaron faktiskt INTE är så himla underbar. Så att lyckan liksom blir sann och ärlig och underbar när den infinner sig. Jag beundrar den som kan utbrista att livet, relationerna, ekonomin eller självkänslan faktiskt är på botten ibland, mitt i allt det där rosenskimrande.

Såhär är det vänner - ingen annan än du skapar lyckan i ditt liv. Tiden sen vi fick barn har varit den absolut jobbigaste i mitt liv. Fysiskt och mentalt. Känslomässigt, både gentemot andra och mig själv. Men mest av allt har det varit de bästa och mest otroliga fem månaderna någonsin. Att ha barn med sin kärlek är tufft men också det mest storslagna man kan dela med människa. Jag är så evighetstacksam för att jag får tjafsa om bajsblöjor, "mössa-eller-inte" och tusen andra saker man kan välja bråka om när man ska ta hand om ett barn. Det är nämligen värt det med tanke på all kärlek man känner inför sin älskade och detta makalösa mirakel, som är hälften honom och hälften mig. Men jag har fått tänka mig noga för, så att lyckan inte överskuggas av tjafset... Varje dag är en lärdom. Och vet ni, jag är stolt över min karl och mig. Vi tjafsar inte alls lika mycket längre och jag låter honom göra som han vill med bebis. Så att de hittar sin grej. Det är nog mitt mesta tips till alla mammor där ute. Släpp in din man! Och fundera över hur viktigt det är att du påpekar och lägger dig i varenda liten sak som har med barnet att göra. Jag försöker tänka på detta och även om jag inte alltid lyckas så hoppas jag att jag får min kille att känna att jag litar till hundra procent på att han är en minst lika bra förälder som jag. För det är han. Världens bästa pappa till vår kille. Jag måste tala om det för honom igen, nu genast! Kram till er <3

Besökare