Politik

Rolig rubrik, eller hur? Visst blir ni sugna på att läsa?

Men vet ni en sak? Politik är oerhört intressant. Politik är motsättningar och olika åsikter och jag kan inte låta bli att engagera mig. Som person är jag ganska bestämd i mina åsikter och förmedlar dem gärna. Jag har ibland tyckt att det är svårt att till hundratioprocent stå för den jag är och mina åsikter. Men på den senare tiden har jag insett att det nästan kan vara roande att se engagemanget i andra människor, då de inte samtycker med mina åsikter. Ibland önskar jag att jag fick vara med "flugorna i skiten" och röra om i grytan lite.

Häromdagen satt jag i vanlig ordning och läste tidningen till frukost. Jag blev så fenomenalt upprörd att jag därpå satte mig vid datorn och präntade ihop ett mail till journalisten som skrivit artikeln. Den handlade om den växande arbetslösheten bland unga människor.

I artikeln möter man en ung kvinna som inte fått något jobb. Så långt är jag med. Men till saken hör:

• tjejen har sökt 40 jobb sedan maj 2008. Det är 14 månader. 40 jobb på 14 månader är drygt 2,8 jobb i månaden. Det kan knappast kallas mycket. Jag tvivlar på att hon sökt alla jobb hon har kunnat.
• tjejen har ingen gymnasiekompetens och har endast sökt jobb som personlig assistent. Vem vill anställa en 20-årig tjej utan gymnasiekompentens som personlig assistent?

Jag blir så förbannad att jag kokar! Vad hände med städjobben, McDonalds, matbutiker, bensinstationer och alla de andra jobb hon säkert skulle kunna få om hon la manken till? Jag har haft alldeles för många praktikanter under mitt ansvar i jobbet, som tror att ett arbete i en klädaffär innebär att stå i kassan och räkna pengar, samt få gratis kläder. De unga människorna idag verkar inte förstå vad et jobb innebär och inte heller att man behöver anstränga sig till det yttersta för att få ett jobb. Att ringa upp arbetsgivare, eller besöka dem när man lämnat en ansökan. Att söka jobb som kanske inte är så kul, för att man måste börja någonstans, verkar inte existera för de här människorna!

Jag började med att klistra etiketter på reklam - hur jävla kul var det tror ni? Det var pisstråkigt! Men jag lärde mig att ta mitt ansvar. Jag var tvungen att göra det, annars fick jag inga pengar. Jag började med detta när jag var tretton år gammal. Det är tolv år sedan och varje jobb jag sedan haft, hade jag inte lyckats få utan en positiv och glad personlighet, samt mina erfarenheter. Hade jag inte jobbat på café hade jag inte haft samma kompetens för att börja på ICA. Hade jag inte kämpat på under hela gymnasietiden på ICA, hade jag inte haft samma möjliheter att få jobb på Shell. Hade jag inte haft jobb på Shell hade jag inte haft det som krävdes för att sitta på en kundtjänst och sedan utbilda andra. Och utan min erfarenhet där hade jag inte hanterat jobbet som butikschef lika bra idag. Det kan tyckas vara obetydliga jobb i servicebranschen men tänk vad mycket erfarenhet och kompetens man samlat på sig under dessa tusentals timmar!

Förstår inte de unga människorna att man måste kämpa, med eller utan högskolekompetens och att vägen är lång? Om jag började när jag var tretton och samma person börjar när hon är tjugo år, är det klart som fasen att det kommer ta tid att få ett bra jobb och en bra lön!