Ibland har ytligheten ingen gräns. Jag erkänner det. Fastän jag tycker att nagellacken från Chanel är rätt värdelösa och egentligen bara svindyra, så envisas jag med att köpa dem. Bara för att det är Chanel. Bara för att färgerna ser så fina ut i den där snygga förpackningen med den exklusiva logotypen. För att det ser så bra ut när man öppnar kylskåpet och de står där fint på rad. Så himla larvigt, för ingen annan än jag vet ju att det är Chanel.
Det allra ytligaste, och det totala klimaxet, når man om nån råkar säga att man har ett snyggt lack varpå man världsvant kan få svara: "Det är Chanel"
Sen att skiten skavs av efter tre timmar, det är inte så väsentligt. Senaste köpet blev ett rosa, vårigt lack. Har dock inte orkat prova än, vi får se om det kanske är bättre än de andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar