Ofta tycker jag att resor är svåra att ta in när man befinner sig på den där annorlunda platsen, långt hemifrån. Det var först när vi kom hem från vår Karibien-resa, som jag verkligen förstod det vackra. Ja, man förstår ju det när man är där också, men alla vyer blir liksom "vardagsmat" när man befinner sig i det. Jag har delat upp bilderna från semestern i kategorier - de som är tagna på vägen ner till Makedonien, de som är tagna där och de som vi tog på hemvägen. Bilderna från Makedonien är ändå de som väcker mest känslor. Vi fick se så mycket, det spartanska vardagslivet, människorna på landsbygden, som är så långt ifrån det liv vi lever här. Och det är svårt att förstå att mina svärföräldrar är födda där. I stenhus som idag är igenväxta eller rivna, mitt ute i ingenstans. Vilka hade de varit om de inte kommit till Sverige? Vem hade min man varit om han hade fötts där? Det var lätt att börja fundera när man fick uppleva allt det där.
Bilderna här nedan är från de första dagarna i Bitola, staden där mina svärföräldrar har hus, och dit de flyttade vid 11 års ålder. Där bodde de fram till de var i 20-årsåldern och sedan åkte de till Sverige för att arbeta och här blev de alltså kvar. Vilket jag är oändligt tacksam för! Jag ska visa mer bilder en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar