Som de flesta känner till är min sambo av utländsk härkomst, dock född i Sverige. Under den tid vi varit tillsammans, har jag alltid varit nyfiken på det språk han och hans familj talar. Men han har varit en sådan fruktansvärd motståndare till att jag ska lära mig detta.
"Varför ska du lära dig ett utdöende språk?", brukar han säga.
Enligt mig kan det aldrig vara en nackdel att kunna ett språk. Under de dryga tre månader vi nu bott hos hans föräldrar, har självklart min frustration över att inte förstå vad de säger, blivit ännu större. Naturligtvis pratar de svenska med mig men det blir ju ibland att de pratar "över ens huvud". Därför tog jag igår saken i egna händer och gick till Stadsbiblioteket och hyrde en femkilos tung pärm med böcker och kassettband (ja ni läste rätt- kassettband!) som ska lära mig detta jugoslavspråk.
Så nu sitter jag här och övar glosor. Som värsta högstadietiden! Var precis uppe och sa "Godkväll" till mina svärföräldrar och frågade hur de mådde. De tycker jag är sååå duktig och blir väldigt glada över att jag vill lära mig.
Snacka om pluspoäng, eller vad?
(Som vanligt är det problem att ladda upp bilder på den här *%#@ sidan, därför blir det tyvärr ingen bild).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar