Livet går verkligen upp och ner. Jag har haft en svacka de senaste veckorna. Inte värre än att jag tar mig ur det, men jag har varit orkeslös, har inte fått samma kick av träningen, har inte känt samma glädje och inte kunnat njuta av de där små tingen i livet, som jag annars är mästare på att göra. Varningssignalerna tjuter i skallen på mig och påminner om hur det blev förra våren, och jag har inte tänkt hamna där igen.
Men ikväll är första gången som jag känner att det finns där någonstans. Energin. Inspirationen. Jävlar anammat. Självkänslan och självförtroendet. Glädjen och lyckan. Jag lyssnar på Salem och njuter.
"I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking"
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar