Den dag, för drygt tjugofyra år sedan, då jag blev till, var det nog någon som bestämde att jag för evigt skulle vara en klantskalle.
Jag är tjejen som åtskilliga gånger fått klippa upp låset till skåpet på gymet för att jag lyckats slarva bort nyckeln under de 30 meter som skiljer omklädningsrummet från träningssalen. Tjejen som lyckas backa in en buss, trots att jag har backvarnare på bilen. Tjejen som bränner sig på armar och hals varje gång jag ska locka håret. Tjejen som lyckas gå in i dörrposten när jag i nyktert tillstånd ska passera in genom en dörröppning. Jag är hon som alltid lyckas prata högt om andra korkade människor när de råkar vara i närheten.
Listan kan göras lång. Men tur är det väl då att jag begåvats med en guldfisks minne, så att jag hunnit glömma många av mina blunders. Men lyckligtvis har jag en vänlig familj och vänner, som med jämna mellanrum, kan påminna mig om dessa...
Här är några av de saker som jag den följande veckan lyckats med:
- Skakat ett fullt paket med apelsinjuice, samtidigt som jag läste tidningen, för att en halv sekund senare upptäcka att locket inte satt på. Resultatet blev en apelsinjuicedränkt tidning, duk och äggmacka.
- Hälsat på en kund som just kom in butiken med att säga "hejdå".
- Engagerat sambo och svärföräldrar i att leta överallt efter en vinöppnare i ungefär tjugo minuter, för att upptäcka att flaskan hade skruvkork, just när vi funnit den.
Men en av mina bättre egenskaper är att jag gärna bjuder på dessa små händelser. Att folk får skratta lite är väl ändå det bästa som finns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar