Idag har vi åkt från hus till hus och ätit. Förutom att äta middag med efterrätt två gånger på en timma (dubbelbokning hos föräldrar/svärföräldrar), och sedan kvällsmat med tacos och morotskaka, så har vi varit en sväng i Gällstad och på gymet. Spinningen idag höll på att ta knäcken på mig.
Jag har funderat en del på det här med att utvecklas konditionsmässigt och att verkligen ta i när det gör ont. När jag spelade fotboll tränade vi otroligt mycket intervaller, men vi gjorde det i grupp, det fanns alltid någon som peppade dig att köra max. Spinning är en fantastiskt bra träningsform, men för att utvecklas måste man vara duktig på att pressa sig själv. Jag har nog tyckt att jag är rätt bra på det, men så kände jag idag att jag skulle försöka att köra på ännu hårdare, vrida på motståndet lite till när det redan känns som att det inte går en millimeter till. Och det gick! Det är en kick för självförtroendet att känna att man orkar lite till, när man tror att man inte orkar längre.
P-G Wettsjö talade i torsdags om att vi tror på det som hjärnan tänker. Om man går och lägger sig försent och vet att det bara är fyra timmar till man måste gå upp igen, och man genast tänker när man lägger sig i sängen "jag kommer inte att somna, jag kommer inte att somna", då gör man inte det heller. Istället för att tänka "jag orkar inte mer, det går inte att vrida på mer mostånd", så vände jag tanken och tänkte "jag orkar ännu mer, det kommer gå jättebra att vrida på lite till". Och det fungerade verkligen.
Det bästa är att man kan använda den här tekniken i alla sammanhang. Tankens kraft ska aldrig underskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar