En midsommarnattsdröm

Hemma från midsommardagsfirande i Varberg. Jag har aldrig förstått charmen med Varberg, aldrig älskat det så besinningslöst som alla andra Boråsare. Men denna midsommar bestämde jag mig för att ge det en chans. För första gången skulle det alltså kalasas på den berömda Societén. (Om man är riktigt med i svängen kallar man det tydligen "Såsen"). Om jag får bestämma, så var den här "Såsen", lika vidbränd och osmaklig som en taskigt hemmagjord pås-bearneise. Precis som jag misstänkte. Trots storleken på lokalerna, kunde vi, utrymmesmässigt, lika gärna firat på tu man hand, hemma i en skolåda. Men med tanke på att Borås har 100 000 invånare och att alla verkade vara där, så var det ju inte så konstigt att det blev lite småtrångt på sina håll. (Läs: aptrångt/överallt)

Nattpersonalen på hotellet, var antingen praktikanter eller utomsockens, för de verkade helt ovana vid snorfulla Boråsare - det är ju en ingrediens lika självklar som sillen och jordgubbarna varje år vid firandet, och inget att sura över.

Vårat Japan Classic-rum var fint, maten var god och teven på hotellet var större än min därhemma. Spriten slog och musiken på dansgolvet var bra (för de som fick plats där). Men nästa gång gör jag som Bitter. Stannar hemma och sparar pengar. Vi kanske kan boka in det redan nu, och köpa oss en trepack bea-sås??