När mamma vet bäst

Nu vet jag inte riktigt vad som har hänt i min familj. För ganska så exakt 18 år sedan, kom jag, en rultig liten tös, som aldrig sett åt en boll, hem till min mamma och sa att jag ville börja spela fotboll. Min kära mor tyckte inte att detta var ett särskilt bra förslag, då träningen var förlagd under min pappas arbetstid. Hon såg framför sig hur hon var tvungen att packa in mina två yngre systrar, som då var ett och tre år gamla, i bilen för att köra mig till träningar och matcher.

Pappa var desto nöjdare. Klart hans tös skulle spela boll. (Trots att han i efterhand erkänt att han aldrig trodde att det skulle bli en bra fotbollsspelare av mig).

Jag minns hur jag hela första träningen, på en lerig plan, stod och ropade "Bra Marie! Bra Marie" åt min vän som föreslagit att jag skulle följa med. Själv rörde jag nog inte bollen en enda gång under hela den träningen. Jag minns mina första fotbollsskor. Det var ett par Adidas, svarta med rosa ränder och vi tog en bild som jag ännu har kvar där jag står och ler i köket med världens glugg mellan tänderna, för jag är så lycklig över mina skor.

Åren gick, mamma fick ge vika, för fotbollen fick ett allt starkare fäste i familjen. Alla tre systrarna spelade och trots konkurrens av innebandy, tennis, gymnastik och andra diverse idrotter, stod sig fotbollen starkast. Mina systrar spelar än idag, och det tog 15 år innan jag la skorna på hyllan. (Frågan är om jag gjort det för alltid?).

Mamma har aldrig haft nån direkt koll. Hon har hängt med, haft hand om markservicen, när vi störtat hem från diverse träningar och matcher. Sett till att matsäcken funnits på plats otaliga inomhuscuper, snortidigt på morgonen i kalla idrottshallar. Och hon har aldrig gnällt.

Hon har fram för allt aldrig varit den som kommenterat matcherna. Fram tills nu. Jag är i chock.

För det är mamma som har stenkoll på när Sverige spelar sina matcher. Det är mamma som vet att Rumänien vann över Tyskland, det är mamma som sitter hemma och kollar EM när alla andra är på träning. Och det är mamma som tycker "att det har varit ett spännande EM". Och när hon sitter i soffan ikväl och säger: "Det är helt sjukt vilken yta Holland skapar, trots att Frankrike spelar med hög press", så är jag mållös. För vänta lite här nu? Visste mamma ens vad "hög press" var? "Skapa yta"? Hallå vad händer? Mamma har liksom gått från att vara den defensiva mittfältaren som sliter där ingen ser, till att bli familjens egen Zlatan i fotbollskunskap. Åh vad jag älskar dig mamma. Det trodde du nog inte ens själv, den där dagen för 18 år sedan.