Det är märkligt.
Man planerar, sparar pengar, bygger upp förväntningar, läser på nätet om de platser man ska besöka. Man drömmer om semester och packar, köper saker man behöver. Förbereder i flera månader.
Och någonstans inom sig vet man, att det är bäst att njuta, när man fortfarande har detta underbara framför sig. För rätt vad det är, så är man hemma igen.
Och nu sitter jag här. Det är grått, kallt och regnigt ute. Jag har konstaterat att min arbetsplats finns kvar, att allt är som det brukar. Jag är tillbaka i vardagen. Mailboxen fungerar fortfarande! Det har den gjort hela tiden och den inkommande posten tar aldrig slut. Vi måste skicka in det där pappret! Och gör vi det inte verkar jorden gå under! Det ska tvättas. Lagas matlådor. Knyta vita påsen och svarta påsen på soptunnan inför hämtningen. Räkningar ska betalas. Jag måste börja träna!
Det är lätt att hamna i en svacka och känna sig besviken när man kommer hem, efter en tid i Paradiset. Upptäcka att den fjärilsliknande bubblan, den har liksom spruckit och man måste flyga själv igen. Det känns tomt och man undrar vart tiden tog vägen.
Men vet ni? Jag har bestämt mig. Bestämt mig för att jag inte ska tycka att det känns hemskt, och deprimerande och ledsamt att vara tillbaka. För jag älskar ju mitt liv! Jag älskar våra fyra årstider, hur tråkigt det än må vara vid den här tiden. Jag tycker om mitt jobb, och jag gillar när saker är lite stressiga. Att röra på mig är det bästa jag vet, mina skogspromenader eller kvällar på gymet vill jag inte leva utan! Det är bara det att jag har varit i paradisbubblan så länge att jag blivit bekväm. I bubblan, där lyckan bara finns, utan att man själv behöver skapa den.
För så är det här i livet. Vi skapar vår egen lycka. Och nu, denna gråa måndag i novemberrusket, tänker jag fortsätta skapa min. Gör det du med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar