Trots min ålder, har jag många ljus att tända denna dag, varje år. Mina minnen från min barndom när jag åkte med mamma och pappa till kyrkogården och tände ljusen är oerhört starka. Det var alltid massor av folk och en särskild stämning, men allra minst fantastiskt vackert med alla ljus i mörkret.
Igår när jag kom åkandes för att parkera utanför den enormt stora kyrkogården där tre av mina släktingar har sin gravplats, fick jag en klump i halsen och tårar i ögonen när det slog mig att alla var här av samma anledning. Alla har vi minnen som vi bär med oss i våra hjärtan och som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån oss. Alla har vi förlorat någon vi älskar.
Då är det skönt att veta och en tröst, att alla lever kvar någonstans hos oss. Det är min totala övertygelse.
Morfar och morbrors vackra grav ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar