För en dryg månad sedan fick vi en vacker orkidé. Orkidén är alla gånger min absoluta favoritblomma. Det är något med dem som får mig att bli glad när jag ser på dem. Det har, historiskt sett, inte gått särskilt bra för mig att hålla liv i de orkidéer jag ägt. Men nu är jag riktigt stolt! Omsorgsfullt har jag vattnat den enligt instruktion en gång i veckan. Så nu säger min sambo eller jag varje söndagmorgon "idag är det orkidévattnardag". Haha, uppstyrt minsann.
På min födelsedag fick jag ett olivträd av mina föräldrar. Även olivträdet har en mindre lyckosam historia i vårt hushåll. Vi fick ett stort sådant vid midsommar för två år sedan och min man var fast besluten om att det kunde stå ute över vintern. "Det är kallt i Grekland på vintern också", var hans ständiga argument när jag påpekade att det där olivträdet som var begravt i snö ute i decemberkylan nog inte mådde så bra. Som ni förstår stendog trädet och numer väljer jag att ignorera alla slags råd kring olivträd, från mannen jag lever med. Och än så länge ser det ut att gå riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar