En bra idé

Om jag hade ett trångt och outnyttjat utrymme under en trappa, skulle jag definitivt göra något av den här idén. Ett mysigt litet ställe att hänga på om man vill virka, filosofera, lyssna på en sommarpratare eller bara ta en tupplur.

Bild: DTI

Finbesök

I lördags fick jag finbesök av min vän Josefine och hennes dotter Freja. Ni som har läst min blogg länge vet säkert redan vilka de är och att de har en speciell plats i mitt hjärta. Då vi bor en ganska bra bit ifrån varandra och båda jobbar butikstider får vi sällan till en date - men i lördags var de äntligen här! Freja hade inte tid att titta in i kameran, så alla icke-suddiga kort jag lyckades ta, blev med blicken åt mer intressanta håll. Jossan och jag bara myste och pratade ikapp ett halvår, dessutom fick jag jättefina presenter! Vinglas i plast, som finns att köpa i webbutiken hon driver och en tillbringare i orange plexiglas - perfekt att ha på altanen nästa sommar!

Och den här underbara solrosen fick jag också - tack så jättemycket!

Projekt: Mormorsfilt

Uppföljning nummer ett i mormorsfilt-projektet kommer här. Det är jättekul att virka! Nu börjar jag komma in i det och kan till och med prata i telefon samtidigt som jag virkar, kan ni tänka er. Men även fast det går fort nu, så går det ju ändå rätt långsamt i det stora perspektivet... Det fanns bara en virknål i storlek 4,5 kvar i butiken när jag var där, så idag var jag uppe och lånade en av grannen - nu kommer min karl inte undan längre - här ska virkas minsann!

Vi har ändrat oss - igen

Jag har alltid varit en person som vill att saker ska hända nu, helst igår! Men med tiden har jag förändrats och i synnerhet när det kommer till vårt husprojekt. I början av perioden som husägare är man ganska naiv, och tror att allt kan bli klart på ett kick. Med tiden inser man att "ett år" är extremt kort tid och tidsbegreppen blir lite annorlunda. Framförallt kommer man till insikt att det kan vara värt att fundera både en och två gånger när man gör om utrymmen och när man väljer material.

I vårt nya tv-rum/vardagsrum på bottenvåningen hade vi i princip spikat att vi skulle putsa väggarna och lägga heltäckningsmatta på golvet. Textilgolv blir det helt klart, men efter diskussioner i helgen lutar det åt någon typ av liggande panel på väggarna. Dels för att det blir enklast att göra med befintligt underarbete, och dels för att det blir ett snyggt avbrott mot andra väggytor i huset. Så nu letar jag inspiration! Dessa bilder visualiserar inte våra tankar, men är fortfarande väldigt snyggt. Hos oss blir det nog inte täckmålat vitt som på många av bilderna här, utan något annat. Vi får se helt enkelt, och jag lovar att återkomma med fler bilder, men tills dess kommer här lite fina bilder på just panel.

Såld på Hanna

Nog för att helger brukar gå fort, men den här måste ändå gå till historien som den snabbaste någonsin. I morgon är det måndag igen och ska jag vara helt ärlig känner jag mig inte riktigt så utvilad och pigg som man borde göra inför en ny arbetsvecka. Men för att pigga upp mig kikade jag in på min favorit Hanna Werning's hemsida och kände mig genast lite bättre till mods. Jag blir sällan helt såld på allt som en person skapar, men Hanna är gudomlig, hennes mönster är fantastiska!

I vårt fönster

Vaserna vi gjorde står nu på plats i ett av fönstrena i vardagsrummet. Tavlan gjorde jag för ett par år sedan och jag tror att den inom en framtid kommer bytas ut mot något färggladare. Jag tycker känslan är lite för opersonlig som det är nu. Vi får se när inspirationen och andan faller på att göra en ny.

Flowers

För en dryg månad sedan fick vi en vacker orkidé. Orkidén är alla gånger min absoluta favoritblomma. Det är något med dem som får mig att bli glad när jag ser på dem. Det har, historiskt sett, inte gått särskilt bra för mig att hålla liv i de orkidéer jag ägt. Men nu är jag riktigt stolt! Omsorgsfullt har jag vattnat den enligt instruktion en gång i veckan. Så nu säger min sambo eller jag varje söndagmorgon "idag är det orkidévattnardag". Haha, uppstyrt minsann.

På min födelsedag fick jag ett olivträd av mina föräldrar. Även olivträdet har en mindre lyckosam historia i vårt hushåll. Vi fick ett stort sådant vid midsommar för två år sedan och min man var fast besluten om att det kunde stå ute över vintern. "Det är kallt i Grekland på vintern också", var hans ständiga argument när jag påpekade att det där olivträdet som var begravt i snö ute i decemberkylan nog inte mådde så bra. Som ni förstår stendog trädet och numer väljer jag att ignorera alla slags råd kring olivträd, från mannen jag lever med. Och än så länge ser det ut att gå riktigt bra.

Ögonlycka

För mig flödar kreativiteten och inspirationen, när jag får titta på vackra saker på bild. Idéer föds, lusten att fixa och greja blir stark liksom! Här är lite ögonlycka som jag tänkte dela med mig av.

Kudde från Indiska. Man blir larvigt lycklig av alla härliga färger.

Jag vet att man inte ska misshandla en String-hylla i original. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt fint med en accentfärg på sidostyckena. Vi har en riktig String hemma hos mina föräldrar och den ska jag inte förändra, men den där billiga Ikea-varianten vi har i källaren kanske kan få nytt liv? Vi hade pratat om att lacka vitt, men varför inte en färg?

Fantasifullt halsband

Svartvitt i kontrast med kulörta och färgglada toner är en fullträff. I alla slags kombinationer, faller jag handlöst för det.

Pallen Plopp från Danska Hay är hutlöst dyr, och ändå hade vi en i varje provrum på Jack & Jones (danska Bestseller måste jobba med den dyraste butiksinredningen i universum). Men visst är den otroligt härlig? Ser ut som en uppblåsbar variant som luften håller på att gå ur, men är gjord i plåt. Kanske en kopia kan vara att vänta från någon budgetkedja?

Rolig bricka från Bantie i mönstret Kokeshi.

Underbara, fantastiska och otroligt begåvade Hanna Werning's mönster framkallar glädjerus.

Stirrar mig blind på bokhyllor och har på sistone börjat tycka att böcker är vackert att pryda sitt hem med.

Bilder: Indiska, Weekday Carnival och Desiretoinspire

Lite lyrisk

Åh, jag är lite lyrisk just nu. Vi har kommit över en grej, en sak som är så fantastisk vacker och som kommer sitta som gjutet i vårt hem. I morgon ska jag forska vidare i hur jag ser till att den blir vår. Men mer än så berättar jag inte nu. Återkommer i ärendet. Med framgång, hoppas jag!

Populär

Jag köpte ett nytt linne häromdagen. Blev dock lite irriterad på tjejen i kassan. "Visst är det såååå snyggt", kvittrade hon när jag la fram linnet, efter att ha hittat ett i M bland tre överblivna XL. "Ja, de kom igår och vi roffade åt oss allihopa i personalen. Men det fanns nån bra storlek kvar alltså?".

Om det är nåt jag stör mig på så är det när personalen i en butik köper attraktiva varor, så att det inte finns kvar till kunderna. Och om de nu promt ska göra det, så kan de väl åtminstone hålla tyst om det?

Såhär ser det "sååå snygga linnet" ut. 129 pix, och butiken som den smarta tjejen jobbar i är Cubus.

Många rutor

Det verkar som att jag är fast i mormorsträsket. Så fort jag kom hem satte jag mig med garn och virknål, och höll på i två timmar. Min karl måste tycka att jag är jätterolig. (Än så länge har han inte närmat sig virknålen själv). Det är kul och nu börjar jag känna att jag fått lite kläm på det hela. Räknade lite snabbt i skallen och inser att jag måste göra minst tvåhundra rutor. Det är rätt många... Och sen ska de rackarna virkas ihop också.

Mormorsfilten

Första steget närmare en mormorsfilt är taget. Garnet är inhandlat och jag är jättenöjd med färgerna. Nu ska jag bara lära mig hur man gör också... Tur att jag har många kunniga i min omgivning.

Vad vore livet utan utmaningar?

Okej, nu är det såhär att jag har gett mig in i ett projekt. Förmodligen har jag inte den blekaste aning om hur mycket som kommer krävas av mig, men ordspråket "skam den som ger sig" får helt enkelt följa mig på den här resan.

I morgon ska min arbetskamrat och jag åka och köpa garn och virknålar för att kunna kicka igång mig i projektet "virka en mormorsfilt". Än så länge är jag positiv (kommer jag i efterhand kalla det naiv?) och peppad att sätta tänderna i utmaningen. När jag häromdagen deklarerade min tanke för min käresta, var han inte sen på att berätta att han är en jäkel på att virka. I den stunden var han lyckligt ovetandes om, att jag under hösten kommer att tvinga honom att bidra med minst lika många mormorsrutor som jag själv till den här filten.

Jag återkommer med vidare uppdateringar. Wish me luck. Eller oss, kanske jag ska säga.

Bild: Stjernfalls

Höst i trädgården

Det finns ingen årstid som får mig att känna mig så pånyttfödd, på det vis som hösten alltid gör. Handen på hjärtat, så har jag aldrig tillhört den skara som förtvivlat ropar efter mera sommar, i mitten på augusti. Jag vet inte vad det är som gör att hösten och jag kommer så bra överens - kanske för att min första tid i livet, var vid den här årstiden?