Frossa och planksteksångest

Mat är något som ligger mig varmt om hjärtat. Och just nu är jag inne i nån slags "det-enda-jag-kan-tänka-på-är-mat"-period. Förmodligen för att träningsdosen just nu är hög. Och ambitionen är att det ska fortsätta så. Men inte kan jag forstätta gå runt och tänka på mat och när jag ska få äta nästa gång, hela tiden.

Denna vecka är ytterst lyxig. Igår var vi som sagt på möte, och avnjöt en helt underbart god middag på La Gondola i Göteborg. Jag smällde i mig 250 gram oxfile på planka med baconlindad sparris, varma tomathalvor och massor av god bearneisås. Till detta ett glas vitt vin. Ja, ni hör ju vilken lyx. Och såååå onyttigt, men det var det verkligen värt! Jag är en sån person som inte kan välja något annat än plankstek om det råkar finnas på menyn. Så tänker jag att jag ska låta bli planksteken eftersom jag alltid äter det när tillfälle bjuds, och spanar in allt annat gott på menyn. Men så fort någon annan säger att hon eller han ska beställa in planka, så drabbas jag av "planksteksångesten" och får panik. Tänk om min mat inte är alls lika god som plankan? Då måste jag sitta här och sura och se på när de andra häver i sig av den. Nej planka får det bli.

Men det slutar inte här. I morgon ska jag ut med resten av gänget i våran butik, men då blir det spanskt, närmare bestänt Babbel Restaurang & Bar. Det innebär för den saken inte att jag kommer gå hungrig därifrån. Jag har redan spanat in menyn och siktat in mig på inte mindre än fem tapasrätter. Behöver jag nämna att jag spanade in menyn för över en vecka sedan...? Nej, jag måste nog äta nu.