Alla som känner mig vet att jag är virrig och glömsk.
I lördags åkte min morbror och jag till hans husvagn och tog det lite lugnt ett dygn. Eller ja, han byggde en veranda och jag tog det lugnt. När vi skulle åka därifrån så säger han till mig, med överdriven stämma:
"Har du fått med dig allting nu? Du som alltid glömmer grejer..."
"Hhhmmm, ja det tror jag... Eller vänta lite, plånboken? Jo! Men den är här i väskan!"
Därefter får jag höra världens asgarv från honom.
Inte mer med det. Vi åker därifrån och när vi ska stanna för att käka i Vårgårda, fem mil hemifrån och åtskilliga mil från campingen, hör jag något inifrån bilen precis när jag hoppar ut.
"FAAAAAAN!!!!"
"Vad är det?" säger jag med ett hånfullt grin "Har du glömt din plånbok?", med ett ännu större flin.
"Den ligger i jackfickan. Och jackan hänger i husvagnen"
Skrattar sist skrattar bäst. Och just det - släkten är värst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar