Det känns som torsdag. För att det känns som att jag har minst fyra dagars krångel bakom mig. Men det är "bara" två dagar. Och allt, allt, allt, allt har verkligen krånglat dessa dagarna. Jag har varit på så extremt dåligt humör över detta faktum, att jag sket i att blogga igår. Sorry me. Så vad är det som har gått så emot mig?
Måndagen började med att jag vaknade på allmänt dåligt humör, och kom till jobbet för att bli uppmärksammad på att vi skulle inventera samma kväll. Och det hade jag självklart totalt förträngt. Det var med en sjukt påträngande skam i kroppen, som jag var tvungen att meddela min träningskamrat att vi fick ställa in.
Sedan visade det sig att inventeringssystemet blivit totalt ändrat och att ingenting stämde pga. det. För att vi alla skulle hinna bli klara var jag tvungen att vara på jobbet klockan sju idag och sedan hade jag arbetspass 13-19.30. Klockan kvart i sju i morse, när jag är på väg jobbet, kommer jag på att vi bokat tvättid. Jag kastar mig ner till tvättstugan, och är nu på illa dåligt humör, samt sjukt stressad. Åker ner till jobbet, och när jag ska stämpla in fungerar inte stämpelkortet. Varför? Jo, för att det bara är 30 dagar i juni och jag måste börja på nytt kort. Vilket i samma stund leder mig till slutsatsen, att jag tvättar på någon annans tvättid - jag har bokat tiden den 31 juni. Ett datum som alltså inte existerar. Det blir hem igen vid nio och sedan tillbaka till jobbet till 13. Jag hinner bara komma och jobba i ett par timmar, innan min kära syster ringer och har blivit akut sjuk. Då hon blir så dålig, att hon inte kan ta sig någonstans utan hjälp, när hon får sina attacker, så var jag tvungen att åka och hämta henne på hennes jobb och köra henne hem. Vilket tog ett bra tag i fyra-trafiken.
Väl tillbaka på jobbet blir det kaos, när hela Borås verkar vilja handla. Och självklart kommer det in ett krångelfall, som leder till arton telefonsamtal för att kunna ge en lösning. Så när klockan slår sju, står jag i en butik som liknar Hiroshima. Och sen. Allt krånglar med dagsrapporterna och jag får komma till undsättning, ännu en gång, dessa underbara dagar. Det är ett under att jag tog mig ut på en joggingrunda ikväll alltså. Bra gjort av mig. Kan det vända nu?
3 kommentarer:
bra kämpat vännen!! Det verkar har varit riktigt jobbigt och du är inte ensam om det med tvätttiderna, jag gjorde samma sak i veckan!! Det kommer att vända och då kommer du bara vara stolt över att du klarat de här dagarna med bravur :) många pussar och kramar
åh, nu känner jag mig hemsk. hade jag vetat att du hade en sån dag hade jag kunnat ta mig hem på annat sätt..
sanam: så rar du är vännen!! haha ja det känns skönt att det finns fler som kan göra det då... puss och kram till dig med!
karin: du är värd allt, kära syster. och det vet du... puss och kärlek
Skicka en kommentar