10.2.10

En plats i mitt hjärta


Läser på
min vän Josefine's blogg att hon har haft besök av en gravid tjej, som fått besked om att barnet de väntar, har HLHS, hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom. Det är ett allvarligt hjärtfel, som måste opereras så snart barnet fötts.

Det är många känslor och tankar som sätts i rullning, även hos mig. Jag har inga egna barn, än mindre ett vackert hjärtebarn, men jag är vän till två underbara människor som är föräldrar till en hjärteflicka. Och det kanske kan verka obetydligt, att stå utanför, att inte själv ha ett barn i den situationen. Men precis som Josefine kan förstå den här blivande moderns känslor, som mamma till ett hjärtebarn, så hamnar jag i slags "jag-vet-hur-det-är-att-ha-en-vän-med-hjärtebarn"-känsla.

De senaste två åren passerar revy i mitt huvud. När jag första gången på nervösa ben, med noga handspritsmorda händer, stapplade in till den där lilla, lilla flickan bland alla slangar. Hur vi lämnade henne där efter en stund och gick till Ronald McDonald Hus och försökte prata om andra obetydliga saker, så att mamman en stund fick tänka på annat. Fast det hela tiden var så påtagligt, att det som verkligen betydde något låg och kämpade för sitt liv, ett hus bort.

Tankar på hur vi på jobbet gick in på bloggen flera gånger om dagen för att se hur de mådde, att det första vi frågade varandra varje dag var: har du hört något om Freja? Så ont det gjorde i hjärtat ibland. Så många tårar över ilskan att någon skulle behöva uthärda så mycket motgång och så många svårigheter.

Men också tankar på tiden innan Freja föddes, hur vi pratade om hur det skulle vara att bli mamma. Och så blev det inte alls som man tänkt sig. Men ändå så obeskrivligt fantastiskt, trots alla motgångar och bakslag. Föräldrarna till dessa svårt sjuka barn, blir oerhört mycket starkare människor på kuppen. Tar inte livet för givet och lever mer i nuet.

Och samma sak är det med deras vänner, kan jag säga. Tack underbara, charmigaste och tokigaste Freja, för att du finns! Du är en gåva till den här jorden. Får man lov att vara lite mallig över att känna dig?

Psst. Glöm inte att februari är alla hjärtebarns månad. Köp en pin på någon av de här affärerna. Den kostar 30 kronor och går till dessa barn. Eller så sms:ar du BARNHJARTA 180 och ditt namn till 72901, så går samma summa dit.

4 kommentarer:

Anonym sa...

en sån pin måste jag köpa, det var någon liten kille som kom fram idag men hade såklart inga kontanter. nu vet jag vart jag kan hitta dem :)
annars kan jag ju alltid messa.

tänker på alla dessa barn jag med!

ha det fint
//emelie

Maria sa...

Ja men är det inte typiskt att man aldrig har några kontanter? Tur att man har en mobil, men en fin pin är inte fel det heller ;)

Freja sa...

maria, maria, maria du skriver så fint så man vill bara gråta. Känner mig ganska stark för tilfället så det kommer inga tårar idag!

Har gått från stark till svag till stark igen och visst kom solen efter regnet!


Älskar dig vännen! Du har en speciell plats i mitt hjärta.

puss

Maria sa...

Och du har en speciell plats i mitt hjärta också vännen. Älskar dig massor!

Besökare