Fritidsgård

Idag var det äntligen dags för söndagsspinning, efter två veckors uppehåll. Lyckades släpa med mig mannen också. Efter två låtar trodde jag att jag skulle avlida. Mjölksyra i benen och känningar av min astma, något jag inte haft problem med på väldigt länge. Bestämde mig för att koppla in "jävlar-anamma-artilleriet" och vände, vad som kunde ha blivit mitt värsta spinningpass ever, till ett av de bästa. Sjukt nöjd med mig själv!

Efter passet gick jag in i cirkelrummet för att stretcha, eftersom jag märkt att mina redan stela höfter, lider lite av spinningen. Där inne var det fritidsgård utan dess like. Så här är det. När jag tränar, då tränar jag. (Kanske att jag flummat nåt under ett par boxpass, men det är då allt). Det sista jag vill ha på gymet är ett gäng fjortisar som hänger på en coreboll som om den vore en soffa och samtidigt snackar i mobilen. Högljutt fnitter och lite vifta benen hit, vifta benen dit, asgarva och snacka om killar går fetbort på gymet enligt mig. Sen får ju alla göra som de vill, men när de stör andra då blir jag tokig. Dessutom är det inte precis första gången som jag råkar ut för ett sånt här gäng med brudar. Jag har för mig att gymet jag går på har åldersgräns på 18 år, men jag tvivlar starkt på att dessa brudar var så gamla. Och om de var det, så uppförde de sig som tolvåringar.

Konsterande: höggljuda fjortisar på gymet - nej tack.