På söndagen ringde han vid fyratiden och meddelade att han var på väg hemåt och att han redan hade åkt en timma. Två timmar senare, pratade vi igen och han hade då inte tagit sig så många mil framåt.
Jag: "Har du bara kommit till Mjölby!! Jag längtar ju efter dig!"
Han: "Men va fan jag var ju tvungen att stanna på Max i Nyköping. De har ju smältost och fri Wi-Fi"
Vad är det för snubbe jag är ihop med? Som hellre sitter och moffar snabbmat och surfar gratis än ser till att ta sig hem till sin brud, fortast möjligt? Samtidigt kan jag ju inte låta bli att skratta åt honom. De säger ju att skratt gör ju en väldigt lycklig.
Och vi är ruskigt bra på att skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar