Lätt att leva med kvinnor?

Efter en sväng på stan, sitter jag nu i hotellets lobby och dricker ett glas rött. Bredvid mig sitter ett par i medelåldern. Mannen är med största säkerhet, av dialekten att döma, från Mjölby och hans pälsklädda fru verkar vara född i Stockholm. När de kom in i lobbyn ville frun dricka cappucino. Det enda som finns att erbjuda här är en kaffemaskin som tillhandahåller detta. Frun sätter sig ner och börjar domdera. Mannen rusar iväg mot kaffemaskinen för att ordna hennes önskade kaffedryck.

Mannen kommer fram med cappucinon och frågar om frun vill ha något till.
"Det finns någon kaka med ljust uppepå och så finns det croissanter"

"Jag vill ha en croissant".

Mannen kommer med den där kakan "med ljust uppepå". Frun säger missnöjt:

"Jag sa ju att jag ville ha en croissant. Den här cappucinon kan aldrig vara en riktig cappucino. Jag kan aldrig tänka mig att den ska vara på det här viset".

Mannen rusar iväg för att byta kakan "med ljust uppepå" mot en croissant samtidigt som han urskuldar sig för kvinnan i personalen att det nog är något fel på hans frus cappucino. Hon konstaterar att maskinen måste fyllas på. Han kommer tillbaka med en ny cappucino och en croissant till frun.

"Ja det här är minsann ingen riktig cappucino", fortsätter pälsfrun att beklaga sig.

Tystnad. Jag riktigt ser hur mannen försöker anstränga sig för att göra hustrun på bättre humör.

"Kolla", säger han. "Där är en som har JAS som registreringsnummer"

"Jaha. Det var ju kul för honom".

Han fortsätter:
"En gång såg jag en i Linköping som hade LHC som registreringsnummer"

Frun suckar tillbaka. Mannen försöker igen:

"Det är väldigt mysigt där nere i Saluhallarna".

Frun kontrar:
"Ja, det är väldigt mysigt. Vi hade ju kunnat ta en cappucino där. Den hade i och för sig varit mycket godare tror jag."

Mannen ger upp. Den som säger att det är svårt att leva med en kvinna har nog rätt.