När vi satt och väntade in handbollen (som har avkast i skrivande stund) zappade vi mellan lite kanaler och fastnade på TV3. Det handlade om Donna Simpson, som väger 285 kilo, vars dröm är att bli världens fetaste kvinna. Men för att bli det måste hon väga 450 kg. Programmet visar hur hennes man påhejar henne i kampen, matar henne med sådant som gör henne ännu fetare och hur han tar "sexiga" bilder av henne i en gyttjepöl.Såna här människor gör mig så förbannat äcklad. Hur i hela friden kan man vara så totalt ansvarslös mot sig själv och sin egen kropp? Vilken idiot som helst förstår ju att ett hjärta inte orkar pumpa runt en kropp som böljar av överflödigt fett. För det är faktiskt skillnad på att vara överviktig och lida av extrem fetma. Eller ja, lida är kanske fel ord. Njuta av extrem fetma. Det andra jag inte förstår - visserligen mer ytligt - men vad är det för fel i huvudet när man blir upphetsad av en sån här kropp? Av en person som inte orkar lägga sig på marken och sedan resa sig utan att flåsa som en annan gör efter en mils joggingtur. En person som knappt orkar skratta samtidigt som hon rör sig. Hur tänker man då?
Ursäkta språket, men jag blir så sjukt förbannad på sånt här. Att paret dessutom har en dotter på ett och ett halvt år gör mig än mer upprörd. Hur klarar Donna av att leka med henne? Kommer de att mata henne på samma sätt, så att hon kommer lida av fetma innan hon börjar skolan? Jag är hemskt ledsen, alla människor är lika mycket värda, men det här är fan i mig helt avskyvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar