2010, del 2

I renoveringskaoset med byggställning runt huset i flera månader, hade vi svårt att få till myskänslan. Men vi bjöd hem vänner och drack öl på spånskiva och käkade grillad korv på vår "stora altan", som vi kallade den. Det enkla kan vara nog så charmigt...

Ibland lyxade vi till det och åt vid vårt eleganta plastbord, som vi hade på gräsmattan. Behöver jag säga att jag längtar efter sommarens veranda-byggande?

Byggställningen försvann tillslut. Fastän betongtrappan kom på plats för över två år sedan, har vi ännu inte fixat något räcke till den. Jag börjar tycka att den är helt normal utan. Men å andra sidan tyckte jag ju tillslut att det var helt normalt att ha gipskiva ovanför diskbänken i köket, och det kanske inte är helt hundra...

Min fina syster var vakt åt den här lilla underbara skapelsen, under några sommarveckor. Katten, som bara var några veckor gammal, hade döpts till Jordan, men Karin döpte om den till Efraeim, så när ägaren hämtade katten efter sin semester, lystrade den inte längre till Jordan. Stackars katt, han måste ha drabbats av en identitetskris.

Sommarvärmen drog in över landet, och aldrig har väl vattnet i Viared varit så varmt! Flera gånger stack jag ner till sjön efter jobbet, och njöt en stund på stranden.

Vi tog en spontantur ner till Göteborg en lördag på semestern. Det var ösregn och 16 grader när vi åkte i hemifrån och när vi kom fram var det strålande solsken och 23 grader varmt. Jag gick i vinterkängor och svarta långbyxor och höll på att dö av värme. Dessutom blev det ett oväntat Lisebergsbesök och ett ännu mer oväntat Flumeride-åk. Där jag blev blöt. Och då snackar vi väldigt blöt. Asgarven åt mig haglade efteråt och där fick jag stå med min vita blus och skämmas. Men precis som vanligt - jag bjuder på det.

Dagen innan var det ösregn. Dagen efter var det ösregn. Men på Josefine och Tobias stora dag sken solen och värmen var behaglig. Jag sjöng på bröllopet och vi delade en helt underbar dag med dessa fina människor.

Freja var bedårande söt!

Underbara människor - de här två är verkligen menade för varandra.

Jossan, det finns bara en som kör "Grease lightening" och kastar sig över hela golvet innan bröllopsvalsen - och jag älskar dig för det.

Jag anmälde mig till Göteborgsvarvet och tränade på ordentligt. (Och vill meddela oroliga att jag är på gång igen nu!) Här är vi tokiga efter ett boxpass.

En lördag i slutet på augusti kalasade vi med jobbet. Tre av personerna på festen skulle sluta och jag hade varit på anställningsintervju och väntade på besked. Så för mig var det verkligen en speciell kväll, eftersom jag visste att det kunde vara sista natten med gänget. Vi hade en sjukt rolig kväll som jag sent glömmer!

Otroligt vackra Götebacka i september. Var tvungen att stanna under en av min löprundor och knäppa ett kort. I den miljön blir jag lätt religiös och får lyckofnatt...

Min fina vän Bundis gifte sig med sin man i all hemlighet. Vi hade vetat om detta sen länge och bjöd dem på middag dagen efter, hemma hos oss. Tack finaste Johanna för att du finns - du vet att du betyder världen för mig

18 september sprang vi Kretsloppet och jag var galen när jag kom i mål, för att tiden var så kass. Vad jag inte tänkte på var att jag startade i sista startgrupp, så jag skulle dra av nästan en kvart från tidtagaruret som satt ovanför mål. Jag står och svär som fan och sparkar foten i en bänk när jag hör någon säga till en annan okänd person "Du måste dra av tiden som gick från starten tills att din startgrupp sprang iväg". Varpå jag rycker tag i denna okända människa, lyfter armarna i luften och skriker "Ja men det är ju klart! TACK! Du har räddat min dag!" Och sedan ägnade väl han dagen åt att fundera på vad det var för fel på mig. Me? Jag är bara tävlingsintriktad.

Samma kväll gick vi på en helt fantastisk kräftskiva med våra härliga grannar. Jag har aldrig ätit så goda skaldjur - maten var helt fantastisk. Dessutom hade vi trevligt och som vanligt fick våra grannar kasta ut oss vid halv tre när de behövde gå och lägga sig för att orka ta hand om tre barn dagen efter. Förlåt, men vi har ju alltid så kul hos er!

I slutet på september tog vi en tur till Ikea. Ute på motorvägen får jag syn på en bil, där något märkligt åker upp och ner i bakrutan. Jag säger till min man "vad i hela friden är det för djur de har i bilen?". Vi konstaterar en sekund senare att de kör omkring med en get i baksätet!

Torsdagen den 30 september gjorde jag min sista dag på Vero Moda. Jag kunde inte haft en bättre sista dag. Vi hade Kompiskväll och fina vänner och trogna kunder som jag hjälpt en massa gånger och som man lärt känna genom VM, handlade, drack vin, åt våra hemmagjorda snittar och hade mysigt. Jag fick fina presenter av mina chefer!

Dagen efter lämnade jag mitt röda år (som fått vara med längre än någon annan hårfärg).

Resultatet blev såhär och sedan bytte jag om och gick på kalas med mina nya arbetskamrater. Fin start på det nya jobbet! Att jag hade roligt var bara förnamnet!

En kall och solig höstdag, firade vi den, visserligen redan klara, allsvenska platsen för Dalsjöfors. Det var stort att stå nere på planen som man tränat så otaligt många timmar på och jubla åt dessa duktiga tjejer. Grattis än en gång!

I oktober var jag på kurs på Boråstapeter och lärde mig att tapetsera.

Ser ni vad koncentrerad jag är - man måste lyssna på läraren när man är på kurs...

Men lite spex går ju alltid hem!

Efter att ha träffats varenda arbetsdag i fyra års tid, hade det gått två månader sedan vi pratade med varandra. Men i slutet av november var jag äntligen hemma hos min fina Kikki och drack vin och myste. Dessutom är det nu bokat - vi åker till Sölden den 12 mars och det kommer bli så härligt!

Sista dagen på året bjöd på nyårsmiddag hos mormor och kvällen spenderades hemma i trevligt sällskap. Vi åt en fantastisk trerättersmeny, som kocken jag bor ihop med tillagat, spelade spel och drack gott. Det kunde inte ha blivit en bättre avslutning på det gamla året!