Nya klanterier

Just som ni kanske kände att ni saknade inlägg i kategorin "Maria goes Papphammar" - här kommer den senaste händelsen!

Jag skrev ju igår om att jag dragit igång min "nygamla" mobil. Fick ställa in tid och datum när jag startade den. Allt var frid och fröjd igår kväll. Jag lade mig en stund på spikmattan och somnade väl runt halv tolv. Skulle upp redan vi 5.40 och träningsväskan stod packad och klar, påsen med frukost/lunch/mellanmål redo i kylen och tandborsten redo med tandkräm på.

Vaknade redan 04.50 och var klarvaken. Insåg att jag var tvungen att sova en timma till, annars skulle jag vara helt död klockan fyra på eftermiddagen. Men det var lättare sagt än gjort.

Vände och vred på mig och efter en halvtimme gick jag ut och lade mig på soffan. När klockan var 05.40 bestämde jag mig för att ställa om den till 06.30 och ge sömnen ett försök till. Då skulle jag fortfarande ha marginal att vara på jobbet runt kvart i nio. Tillslut somnade jag. Gick upp när klockan ringde, klädde på mig. Konstaterade ute i bilen att det var sexton minusgrader och skrapade rutorna. Efter en liten stund i bilen kastar jag ett öga på klockan som sitter ovanför temperaturvisaren med typ hundra gånger större och ilsket lysande, röda siffror.

Det var något som inte stämde. Den visade nämligen 07.44. Alltså kvart i ÅTTA och inte kvart i SJU. I mitt yrvakna tillstånd var jag helt övertygad om att klockan i bilen hade ställt om sig och ringde mammas jobbnummer.

"Mamma, VAD är klockan!"

" Tio i åtta"

"FAANS JÄVLA SKIT OCKSÅ"

Mamma måste trott att jag var onykter eller något. En dotter som ringer en onsdagmorgon och yrar om vad klockan är, hur normalt är det liksom? Självklart blev jag ju förbannat sur för det fanns ju fanns det inte en chans i världen att jag skulle hinna träna och sen vara i tid till jobbet. Dessutom hade jag ju legat vaken i en timma när jag egentligen borde gått upp! Och där satt jag, osminkad, oduschad, i löpartights och sportbh halvvägs till gymet. När jag kom till Onyx, smet jag skamset in till omklädningsrummet och gick in och duschade, bytte kläder och åkte sedan till jobbet. Jag hade alltså tryckt in fel tid i min mobil när jag startade upp den igår kväll.

Och min babys klassiska kommentar var som vanligt:

"Hur fan lyckas du?!", följt av ett asgarv.

Ni kan tro att jag är stolt över mig själv som trots detta, släpade mig till gymet efter jobbet och avverkade fem tunga kilometer på bandet... Skam den som ger sig!